De första försöken med att minska kala områden på huvudet går tillbaka till 1800-talet. Då var metoderna mer drastiska, till exempel drog man eller flyttade ihop hårbottenområdena för att på så vis minska de kala ytorna. I Japan var man tidigt ute, redan på 30-talet använde sig läkare av avancerad teknik för att flytta hårsäckarna en och en till trasiga ögonbryn och fransar. Men det gjordes inte för att behandla skallighet, metoden fick dessvärre inte global uppmärksamhet på ytterligare två decennier på grund av andra världskriget.

Den första kända hårtransplantationen utförde 1952 av doktor Norman Orentreich, en dermatolog från New York, USA. Förr hade man trott att transplanterat hår inte skulle trivas på det nya mottagarområdet, något Orentreich motbevisade. En teori som sedan definierades av Walter P som myntade ordet ”Safe Donor Zone”, som ännu idag är grunden för att plocka hårsäckar. Från 80-talet fram till 00-talet skedde behandlingen med kirurgi där en hårbottenremsa skars ut (Fut-metoden) där man därefter plockade hårsäckarna en och en för att sedan transplantera på det kala området. Idag använder de flesta hårkliniker sig av FUE- metoden, en ärrfri metod där man kan flytta upp till 3500 hårsäckar vid ett operationstillfälle.